Nytt akvarium

Vi har länge gått och suckat över vårt akvarium, att det var för litet och för svårt att hålla rent. Droppen blev när William av misstag råkade hälla i för mycket fiskmat i fredags kväll. På lördagen när han vaknade var vattnet i akvariet helt igengrott och fiskarna kippade efter luft...

Då bestämde vi oss direkt att uppgradera till en lite större modell. Efter besöket i akvarieaffären kom vi hem med ett som var ganska mycket större, 70 l, istället för det gamla som var på ca 17 l. För att fylla ut det så köpte vi lite fler och större fiskar och mer växter, bla blåa gurami och svarta skalarer.

Barnen har räknat och räknat och kommit fram till att vi numera har 40 st fiskar (OBS! dagsnotering).

Vi är alla väldigt glada åt vårt nya, fina och stora akvarium och sitter gärna tillsammans en stund på kvällen i Willes rum och tittar på fiskarna. Väldigt rogivande!

Premiär på golfbanan

Idag togs det ett stort steg i mitt liv - nämligen klivet från driving rangen till golfbanan!

Banan heter Hongqiao Golf Course och ligger inklämd mellan diverse höghus och motorvägar ett par kilometer ifrån där vi bor. Banan består av 9 hål, mellan par 3 och par 5 och är en sk "pay and play"-bana, dvs man behöver varken medlemskap eller grönt kort för att spela. Mycket behändigt för en nybörjare som jag!

Det här ska bli spännande!

Det var min kära vän M som efter förra veckans succé på rangen glatt förslog att vi skulle våga oss ut på banan. Sagt och gjort!

M får coachning av caddien inför puttningen

Att spela golf här innebär att man har med sig en caddie som drar runt bagarna på banan. Dessutom föreslår vilken klubba man ska använda och hur man ska sikta. Behövs det krattas eller letas efter bollar, hjälper han/hon självklart till. Väldigt bekvämt och också ett bra tillfälle att praktisera kinesiskan (nödvändigt om man ska kunna kommunicera med caddien).

Ja, en och annan boll på fairway blev det ;-)

Trots diverse motgångar, typ vattenhinder och stora bunkrar, så hade vi en väldigt rolig förmiddag på golfbanan! Perfekt väder, lite folk och trevligt sällskap - det är väl precis det som golf handlar om, eller hur?

Ja, men hur gick det då? Tja, förmodligen precis vad man kan förvänta sig av en nybörjare, dvs ganska kass ;-) Men nästa gång, då .....

Assembly med Williams Grade 5

I fredags var det dags för Assembly för Lower School på SCIS. Värdar för "fredagsshowen" den här gången var Willes klass tillsammans med en annan klass i Grade 5.

Assembly har man under sista timmen en fredag i månaden och dessa tillfällen brukar vara väldigt omtyckta av elever, lärare och föräldrar. Då samlas alla klasser i Lower School (Grade 1-5) i skolans fantastiskt fina teater. Varje gång är det två klasser som ansvarar för programmet. Dels ingår några stående punkter, som att gratulera alla som har födelsedag under månaden, hälsa alla nya välkomna och säga hej då till de som slutar. Dels ska klasserna visa upp lite av det man har lärt sig under den sista tiden. Det kan vara genom att framföra ett spel eller en pjäs m.m.

Klassen väntar på att showen ska börja så att de får gå upp på scenen

Förutom att presentera de nya på skolan, så var Willes uppgift att sköta slideshowen. Det tyckte han var alldeles utmärkt eftersom han egentligen inte gillar att stå på scen. Han och några klasskamrater hade intervjuat och filmat de nya eleverna om vad de tyckte om SCIS. Det verkar som att han har blivit klassens "tech guy" i år ;-)

Wille och klasskamraterna presenterar de nya eleverna på skolan 

Willes klass framförde en berättelse, som de själva hade skrivit och illustrerat, om en man som skulle bygga ett nytt campus till skolan. Efter många försök (och lika många misslyckanden) runt om i Kina, så kom han fram till att den bästa platsen nog ändå var där skolan ligger idag, i Hongqiao, Shanghai!
Sensmoral? Tja...

Klassen framför sin berättelse

Lärarna och eleverna jobbar väldigt hårt med ett förbereda och genomföra dessa framträdanden. Så brukar det också vara mycket "tjo och tjim" vid dessa tillfällen med en härligt, positiv stämning och en entusiastisk publik. Det är otroligt stimulerande för barnen som står för programmet!

Kräftskiva

I lördags var det dags för den traditionsenliga kräftskivan, anordnad av Svenska Handelskammaren i Shanghai. Platsen var Intercontinental Hotel i Pudong.
Vi var ett glatt gäng från Windsor Place som träffades hemma hos oss först innan vi tog en gemensam avfärd till Pudong.

Arrangörerna hade dukat upp för kräftskivan utomhus och det var verkligen en härlig, men lite overklig, känsla att sitta ute i hotellets trädgård i mörkret och värmen och käka kräftor och sjunga svenska snapsvisor.

Kräftskivan är ett bra tillfälle att träffa såväl gamla som nya vänner. Vissa av gästerna träffar man bara vid enstaka tillfällen under året, medan andra träffar man mer ofta.

Glada bordsgrannarna M och G (och grannar på WP)

N och jag

Efter maten svängde vi våra lurviga ett tag innan det var dags att ta en sväng på stan och kolla in nattlivet. Vi var ett glatt gäng som fortsatte till Glamour Bar och sedan ett lite mindre, men lika glatt, gäng som avslutade på Bar Rouge. På det senare stället blev vi inte så långvariga eftersom vi snabbt konstaterade att vi alla var ca 15-20 år för gamla för att passa in. Ja, det gäller ju att inse sina begränsningar ;-)

Utsikt över takterrass inkl flagga och skyskrapor

Jag blir lika imponerad och fascinerad av Shanghais skyline varje gång jag ser den. Alla skyskrapor tävlar om att ha det häftigaste ljusspelet på kvällarna, men detta släcks kl 22. Därefter får man njuta av utsikten i lite mer nedsläckt format. Inte så tokigt det heller, tycker jag! (Notera flodpråmarna som går längs floden i en aldrig sinande ström - dag som natt.)

Tillbaka i vardagen igen

Nu har det gått mer än en månad sedan vi låste om huset hemma i Västerås, sa hej då till alla nära och kära och reste tillbaka till Shanghai igen. Barnen har hunnit gå fyra veckor i skolan nu och allt har återgått till vanliga rutiner igen.

Sommarlovet i Sverige var fantastiskt skönt och avkopplande. Vi är så nöjda över att ha hunnit träffa och umgås med alla kära därhemma. Men det känns också väldigt bra att vara tillbaka här, i det som vi betraktar som vårt andra hem. Det var en skön känsla när jag kom innanför dörren i huset här i Shanghai och verkligen kände att detta är hemma numera.

Vardagen rullar på med skola, jobb och andra aktiviteter. William går i Grade 5, sista året på Lower School, och har en lärare som heter Mrs. Watt, som kommer från Australien. Hon verkar bra och han trivs redan väldigt bra i klassen. Sofia går i Grade 7, andra året på Middle School, och trivs också mycket bra. En stor del av fritiden ägnas så klart till att läsa läxor. Men efter två och ett halvt år på SCIS så är de vana vid det och knorrar för det mesta inte. Förutom skolan så hinner de även med lite fritidsaktiviteter.

Sofia är med i skolans Touch Rugby-lag. Touch Rugby är som vanlig rugby, fast man får inte tackla, bara snudda vid motståndaren. (Trots hennes många försök att förklara reglerna så förstår jag fortfarande absolut ingenting vad det går ut på. Men, det gör ju inget, eftersom det inte är jag som spelar ;-)). På lördag avslutas Touch Rugby-perioden med en stor turnering där ett antal internationella skolor i Shanghai medverkar. Nästa period blir det fotboll och det har hon redan anmält sig till att vara med på.

William är med i en after school activity som heter "Capture the Ball". Det går ut på att man är två lag som ska försvara sin egen boll samtidigt som man ska ta det andra lagets boll. Till synes jätteenkelt, men en "match" kan vara mellan 20 och 40 minuter. En match varar tills det ena laget har fått tag på motståndarlagets boll.
Sedan någon vecka tillbaka så tränar Wille även Kung Fu. De är fyra svenska killar som bor här på området och som har en kinesisk tränare. Jättekul, tycker de allihop!

På onsdagar går båda barnen i Svenska skolan, vilket innebär svenskundervisning i 1,5 timme efter skolan. Trots att barnen är möra efter en lång skoldag så gör det verkligen nytta för deras kunskap i svenska. Det märktes ganska snart efter att vi hade flyttat hit att barnen började prata svenska med starka drag av engelska. Dessutom tappade de snabbt i stavningen. Nu är deras främsta språk engelska, både i tal och skrift, men tack vare svenskundervisningen så bibehålls nivån på svenskan ganska bra.

För Roberts del innebär veckorna mestadels jobb, ofta på resande fot. Ibland har han dock tid att springa en runda, spela golf eller tennis.

Min vardag är lite lagom inrutad. Två gånger i veckan har jag kinesiska, tränar gör jag ca fyra gånger i veckan och tränar golf ett par gånger per vecka. Jag tycker att det är bra att ha vissa fasta, planerade punkter i veckan, men också en viss mängd oplanerad tid så att det finns utrymme för ett spontanfika eller en lunch "på stan". Mitt lilla projekt under hösten är att komma igång såpass bra med golfen att jag kan ta grönt kort och börja spela "på riktigt". Även flöjtlektionerna ska planeras in framöver, men det får nog dröja någon vecka till. Just nu är vädret så fantastiskt härligt här i Shanghai, vilket gör att motivationen att öva varje dag inte är så stor...