Market Day på SCIS

Nästa spännande aktivitet på skolan inträffade i torsdags, 2 juni, då det var dags för Grade 4's Market Day. Det var avslutningen på deras Economy Unit Project. Syftet med projektet var att lära sig mer om ekonomi och vad det bl.a innebär att sälja en vara.

Inför Market Day fick alla elever tänka ut en produkt, som man skulle köpa/tillverka/baka och sedan sälja. Det kunde vara något att äta, dricka eller saker som man gjort själv eller köpt färdiga. I projektet ingick att göra en marknadsplan, som innehöll produktkostnad, försäljningspris, beräknad vinst m.m. Dessutom fick de göra en kort och säljande reklamsnutt, en s.k. Sales Pitch. Dagen före Market Day fick de gå runt bland övriga årskurser och dra sin Sales Pitch och göra reklam för sin produkt. William hade valt att baka och sälja svenska kanelbullar. Andra barn sålde muffins, pannkakor, chokladbollar, klubbor, dricka, nagellack, nyckelringar, bokmärken, armband m.m.



Wille bullar upp med kanelbullar

Helgen innan Market Day blev hektisk. Då skulle alla ingredienser inhandlas samt bullarna bakas. Det är såklart svårt att veta hur många bullar som man kan tänkas sälja. Men Wille, som varit en trogen kund på Market Day de senaste två åren, var ganska säker på att det skulle gå rätt lätt att sälja kanelbullar. Han planerade därför att baka två omgångar bullar (á ca 45 st) och sälja. Varje bulle kostade 5 RMB (ca 5 kr). Materialkostnaden fick han såklart stå för själv. Pengarna barnen tjänade på sin försäljning får de behålla själva.


Redo att starta försäljningen


I Grade 4 är de ca 90 elever, fördelade på 5 klasser. De flesta eleverna på Lower och Middle School (motsv låg-, mellan- och högstadiet) besökte också Market Day, vilket mostvarar ca 700-800 elever. Dessutom kom alla lärarna och många föräldrar, alla med en slant att handla för. Så det blev snabbt full kommers när dörrarna slogs upp kl 8.15 och gympasalen fylldes med folk ....

Gympahallen fylldes snabbt av elever, lärare och föräldrar

Wille hade verkligen planerat rätt - bullarna sålde slut! Det var en mycket trött och stolt kille som kom hem från skolan den dagen. Dessutom hade han handlat en hel del godsaker och dricka av kompisarna runt omkring, så någon skollunch blev det inte frågan om den dagen!

I försäljningstagen

Nu återstår bara ett (angenämt) problem, nämligen vad han ska använda pengarna till som han tjänade under Market Day?! Det verkar redan som att pengarna bränner i fickan på honom....

Field Day på SCIS

Just nu är vi inne i en väldigt intensiv period innan vårterminen är slut på skolan och sommarlovet börjar. Det är aktiviteter i klasserna, på skolan, konserter, slutprov, projekt som ska vara klara m.m.

En av de roligare aktiviteterna som barnen på Lower School har är Field Day. De mindre barnen, t.o.m Grade 2, hade sin Field Day i torsdags och de större barnen, Grade 3-5, i fredags.

Ett gäng förväntansfulla barn som väntar på att få köra igång

Syftet med Field Day är att barnen är ute en hel dag och gör en massa roliga lekar och tävlingar på skolgården. De delas in i lag, där varje lag leds av en lärare och består av 8-10 barn från olika klasser och årskurser. Lagen går mellan de olika stationerna och vid varje station tävlar två lag mot varandra. Tävlingarna är mest på skoj och det delas inte ut något pris eller liknande. Alla barn får en särskild T-shirt som visar vilket lag man tillhör, olika lag har olika färger.

Wille och Jacob tillsammans med sina lagkamrater i Team Orange

Jag, tillsammans med ett tjugotal föräldrar, var med som frivilliga "lekledare". Min station var "Three-Legged Race and Dizzy Bat Race". Ja, ni förstår säkert vad det gick ut på...

Three-Legged Race innebär att två personer binder ihop sina ben med ett kardborreband så att man i praktiken bara har tre "ben" att förflytta sig med. Sedan gäller det att så fort som möjligt runda en kona och komma tillbaka till laget, varefter det är nästa pars tur, tills alla deltagare är i mål. Vill man sedan göra det lite svårare så går man ihop tre och tre och binder ihop sina ben, så att man får fyra "ben" att röra sig med.


William med lagkamrat förbereder för att köra Three-Legged Race

Dizzy Bat Race är ungefär som vår "Irländska julafton". Man sätter den ena änden av ett basebollträ mot pannan och den andra mot marken och snurrar runt ett antal varv. Därefter springer, eller snarare vinglar, man tillbaka till sitt lag. Ju fler varv, desto svårare/vingligare och därmed roligare för åskådarna blir det!

Andra stationer var Water Polo i inomhuspoolen, Hole in the Bucket (mkt populär), Water Balloons (också mkt populär). Skönt med några stationer där man får leka med vatten en varm och svettig dag som denna!

Hela dagen avslutas med en dragkamp (Tug-o-War) mellan de olika lagen.

Grade 4 Orange drar i repet för allt vad de förmår, ivrigt påhejade av Williams fröken Ms Rowe

Det är verkligen härligt att se barnen ha så roligt tillsammans i lekarna/tävlingarna! För barnen är det ett toppenbra sätt att lära känna barn i andra klasser och årskurser och att få chansen att röra på sig lite mer än en vanlig skoldag. För oss mammor och pappor som hjälper till är det en rolig möjlighet att få göra ett handtag för barnen i skolan och att få lära känna de andra barnen på skolan.

　

Glasögon och flöjt

Två annorlunda händelser har inträffat på sistone i vår familj.

Det ena är att William har fått glasögon. Precis som sin mor och far så är han närsynt och behöver glasögon bl.a när han ska läsa på tavlan i klassrummet. Han har en längre tid klagat på dålig syn och att han pga det har haft svårt att hänga med i skolan. Vi har inte bekymrat oss så mycket över det, snarare nog mest viftat bort det och tyckt att det nog inte är så farligt. Vid synuundersökningen för en dryg vecka sedan så fick han beskedet att han definitivt behöver glasögon! -1,5 på båda ögonen. Då skämdes mamma och pappa....

William är stolt och glad över sina nya glasögon

Nästa annorlunda händelse är att jag spelade flöjt på en konsert i helgen som gick. Första gången på minst 10 år som jag spelade inför publik!

Förut spelade jag i alla möjliga orkestrar, ensembler, spexorkestrar, blåskvintetter mm. Men familj och jobb gjorde att tiden inte räckte till att varken öva eller vara med i någon orkester.

Eftersom ett av mina personliga projekt när jag kom till Kina, var att återuppta flöjtspelandet, så började jag i februari 2010 ta flöjtlektioner. Jag hade fått tips om en musikskola som ligger i närheten där vi bor. Där fick jag möjlighet att börja spela för en väldigt duktig flöjtlärare. Han är krävande, men ger också väldigt många tips på hur jag kan förbättra teknik, andning mm. Han ger också mycket feedback, ibland av det mer direkta slaget. (Som så ofta är fallet med kineser!)

För det mesta är det bra och konstruktiv feedback , men ibland blir jag lite paff. Som när vi övade inför konserten och han sa att jag spelade för tråkigt. Jaha, undrade jag, hur menar du då? Jo, sa han, du måste spela mer varierat, nyanserat, annars sitter man ju och somnar om man ska tvingas lyssna på dig! Eftersom jag såklart inte vill att folk ska sitta och sova när jag spelar för dem, så var det ju bara att försöka spela mer varierat (till saken hör att jag tyckte att jag redan gjorde det, men tydligen inte tillräckligt...)!

Nåväl, i söndags var det då dags för ett flertal av eleverna på skolan att ha konsert. Mestadels består eleverna förstås av yngre barn och tonåringar och, som vuxen, kände jag mig ganska annorlunda i gänget. Konserten gick bra och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. Det viktigaste för mig var trots allt att jag hade mina största fans på plats, dvs Robert, Sofia och William!



Vi spelar Scott Joplins "The Entertainer" (från filmen Blåsningen, eller The Sting som den heter i original)

Det är riktigt kul att ha kommit igång med flöjtspelandet igen efter så många års uppehåll! Tack vare min duktiga lärare så har jag utvecklats jättemycket det senaste året.

Suzhou

I onsdags (18 maj) bar det av till Suzhou på en heldagstur med tjejkompisarna. L, som bodde i Suzhou med familjen i två år innan de flyttade till Shanghai i höstas, var en självskriven guide och reseledare. Det gjorde hon med den äran! Med på turen var också M och U. Dagen började med samling kl 7.45 vid Ls hus, där vi rivstartade med att skåla i champagne.

Skål!

Sedan bar det av de ca 5 milen till Suzhou, där vi först släppte av Ls man på jobbet för att sedan fortsätta färden till danskan Birgitte. Där fick jag välja min efterlängtade 40-årspresent bland alla fina skinnväskor som är designade av Pia Toustrup Nielsen.

Snygg väska, eller hur?

Efter en snabb fika fortsatte sedan färden till en mysig gammal gata intill en av stadens alla kanaler. Där finns det många charmiga butiker med fina saker till förvånansvärt bra priser.

En av många kanaler i Suzhou

Dessutom ett populärt ställe bland Suzhou-borna att låta sig bli fotograferad på, framförallt av brudpar. (Ofta sker bröllopsfotograferingen vid ett helt annat tillfälle en själva bröllopet. Eftersom fotograferingen kan ta en hel dag, med ett antal klädbyten och miljöbyten, så är det helt enkelt en praktisk omöjlighet att hinna med allt på samma dag)

Som en liten docka



Ett vackert kinesiskt brudpar. Bruden är klädd i en traditionell Qipao

 Lunchen åt vi på en typisk kinarestaurang. I vanlig ordning väljer vi rätter som vi upplever som typiskt kinesiska, t.ex gröna bönor med strimlat fläsk, kyckling med ingefära och grönsaker, stekta dumplings mm. Och ändå kan vi, som så ofta förr, konstatera att kineserna som sitter vid borden runt omkring oss äter helt andra rätter än oss. T.ex fiskhuvud med vitlök och chili och diverse soppor med icke identifierbart innehåll. Nåja, en vacker dag kanske vi vågar oss på den typen av rätter också...



Kyckling med morötter, gurka, cashewnötter mm

Med förnyade krafter så gav vi oss iväg på en tur längs en av de många kanalerna i Suzhou. Rofyllt och väldigt intressant att se hur folk lever i det "riktiga" Kina. Tvätten tvättas i kanalen och hängs på tork i solen utanför fönstret.

Som avslutning på sigthseeingen så åkte vi till Tiger Hill. Suzhou, är precis som Shanghai, väldigt platt. Här finns det inte många kullar, men en av dem är just Tiger Hill. Och högst upp på kullen finns en lutande pagod. Parken runtom pagoden är också väldigt fin. Suzhou är känt för sina många, vackra parker.

Den lutande pagoden på Tiger Hill

Det var en härlig avslutning på en intensiv, varm, lärorik och mycket rolig dag!
　

Poolpremiär

Så har äntligen den efterlängtade säsongen börjat när vår härliga utomhuspool är öppen. Vi har som tradition att alltid bada på premiärdagen, även om vattnet är svalt, och att bada i poolen ända tills den stänger i mitten av oktober. I år var premiären den 1 maj. Just den helgen befann vi oss i Guilin/Yangshuo, så därför kunde vi inte bada förrän helgen efter.



Sofia, William och farmor njuter av härlig svalka i poolen


Farmor och farfar hade verkligen tur med vädret under sitt besök hos oss i Shanghai och kunde njuta av lite sol, värme och avkoppling vid poolen innan de åkte hem till det betydligt svalare Norrbotten.


Robert i förgrunden och Per och Tina i bakgrunden



Under helgerna fungerar poolen lite som en samlingspunkt för de boende på vårt compound. Barnen hittar ofta sina kompisar där och även vi vuxna hittar sällskap. Svenskarna på området tillhör definitivt de mest hängivna besökarna....

Eddie, Wille, Jacob och Helen leker kurragömma

Wille och Jacke



Jacob, Helene, Eddie och Wille

Den här veckan har det varit väldigt varmt med temperaturer mellan 30 och 35 grader om dagarna. Tyvärr har det ännu inte blivit något poolbad den här veckan, men förhoppningsvis kan det bli en sväng när barnen kommer hem från skolan i em... Efter en lång, varm dag i skolan kan det verkligen behövas lite avkylning!

Sofia leker i poolen tillsammans med sin kompis Carlotta



Sofia och Carlotta

Söndagsnöjen

Innan vi flyttade till Kina så funderade vi mycket på hur fritiden skulle komma att se ut i vårt nya hemland. Vad gör man egentligen som expat på lördagar och söndagar i en storstad som Shanghai? Att det skulle bli massor av turistande och restaurangbesök hade vi kallt räknat med. Men den "vanliga" fritiden, hur skulle den bli?


Den berömda strandpromenaden The Bund sedd från andra sidan Huangpu River.
Ett populärt utflyktsmål för många Shanghaibor.

I Sverige var både veckorna och helgerna tämligen inrutade. Det var skola, jobb, fritidsaktiviteter, kalas, arbete med hus och trädgård, umgänge med familj och vänner m.m. Men hur skulle det bli när vi flyttade till Shanghai? Vad fanns det för aktiviteter i en storstad? Hur mycket kraft skulle den nya skolan och Roberts nya jobb ta? Hur mycket ork skulle vi ha för fritidsaktiviteter?

Den första tiden gick väldigt mycket tid och energi åt till att stötta barnen i den nya skolan, SCIS Shanghai Community International School. Framförallt utgjorde språket ett stort hinder. En betydligt större mängd läxor i kombination med ett nytt språk gjorde att barnen under det första halvåret hade fullt sjå med att hålla näsan över vattenytan. Helgerna ägnade vi åt att göra utflykter och se oss omkring i Shanghai och att umgås med våra nyfunna vänner.



Shanghai World Financial Tower (högst) och Jinmao Tower (näst högst)


I Sverige jobbade vi båda betydligt mer än heltid och det var ganska tufft att få tiden att räcka till för alla måsten och allt vi ville göra. Helt klart har vi betydligt med "fri tid" på helgerna här i Shanghai, eftersom vi hyr ett hus i ett sk compound som tas omhand av compoundets personal. Vi har hemhjälp 2 alt 3 dgr i veckan, så städningen, tvättningen och en del matlagning behöver vi oftast inte tänka på. Eftersom jag inte jobbar här i Kina, så fixar jag lätt handling och småärenden under dagtid på veckorna. Skolan däremot, kräver mycket mer tid och engagemang från barnens, och till viss del även min sida. Roberts jobb innebär ofta långa dagar och mycket resor, vilket gör att även hans tid på veckorna är väldigt begränsad.



Sofia och Robert spelar basket på vårt compound

Efter drygt två år och mängder av helgutflykter med familjen runtom i Shanghai så är vår nyfikenhet på staden till viss del stillad. Vi tycker att vi har sett det mesta av sevärdheterna och vill hellre ägna fritiden och helgerna åt annat.

Vad gör vi då på vår fritid numera?
Efter det första, krävande halvåret, var det dags att hitta på något mer förutom skolan. William började spela basket och badminton och Sofia började dansa, spela tvärflöjt, spela fotboll mm. Dessutom går båda barnen i Svenska skolan, som har undervisning i svenska efter ordinarie skoltid en gång per vecka.



Sofias fotbollslag Hurricanes efter en mycket het dag på fotbollsplanen

På skolan ordnas det många olika "after school activities", som är efter ordinarie skoltid och helt frivilliga att vara med på. Båda barnen har vid olika perioder hittat aktiviteter som de gillar. Wille spelar just nu badminton med stor glädje. Sofia har varit med i flera olika sporter med skollaget, bl.a floor hockey (liknar innebandy), volleyboll och basket.



Robert och Wille spelar fotboll

Vi har även ett litet familjeprojekt att börja spela golf allesammans. Robert har spelat sedan många år och får "coacha" oss andra som är nybörjare. Det krävs verkligen mycket tid och övning innan man behärskar att swinga golfklubban. Dessutom vill man ju träffa bollen och få iväg den någorlunda dit man vill.... Nåja, skam den som ger sig!

Vi har golfbanan (Hongqiao Golf) på endast ett par kilometers avstånd. Enkelt att ta taxi eller cykeln om man vill iväg komma iväg och träna! Eftersom banan ligger mitt i storstadsbebyggelsen så är det dessvärre många golfentusiaster som verkar tycka detsamma. Det kan därför vara väldigt trångt och långa köer på banan och på rangen på helgerna. Trots att rangen har två våningar á 40 platser så kan man ibland behöva vänta 30-45 minuter. Men vi har kanske helt enkelt inte förstått hur kösystemet fungerar, dvs vem man ska sticka till en liten slant och när ;-)

Sist, men inte minst, så har vår fantastiska utomhuspool öppnat för sommarsäsongen. Där tillbringar vi så mycket tid som möjligt när det är fint väder (vilket det ofta är så här års i Shanghai).



Sofia och William badar i poolen tillsammans med farmor


Ja, det visade sig ju vara väldigt enkelt att skapa en rolig och stimulerande fritid även här i Shanghai. Och varför skulle det inte vara det, när man delar samma stad med ca 20 miljoner människor?

Guilin/Yangshuo i Södra Kina

Under första maj-helgen reste vi till Guilin och Yangshuo, som ligger i provinsen Guangxi i södra Kina. Provinsen är en sk autonom region, skapad för Zhuang-folket. Zhuang-folket är Kinas största minoritet med ca 18 miljoner människor, varav majoriteten bor i Guangxi-provinsen. Den här delen av landet är en av de fattigaste, men med mycket rik kultur och flera olika minoritetsfolk som har bevarat sina gamla tradtioner och levnadssätt. Bland folkgrupperna finns, förutom Zhuang, även Dong och Miao. En gång i tiden flydde man ner till den här delen av landet eftersom den oländiga terrängen och avståndet från centralregeringen gjorde att man kunde leva relativt i fred utan förföljelser.



Par som blir fotograferade i typiska Zhuang-kläder



Klimatet är subtropiskt med långa och heta somrar och mycket nederbörd. Landskapet är bergigt och med stora områden täckta av de berömda sockertoppsbergen. Mestadels lever man på turism i Guilin och Yangshuo vilket gör att man är ganska förskonad från tung, nedsmutsande industri. I Guilin bor ca 1 miljon människor, en liten stand med kinesiska mått. Varje år besöker 3-4 miljoner turister staden.

Runt Guilin finns många turistattraktioner, bl.a risterrasser längs bergssluttningarna kring Longji som är mer än 700 år gamla. Till dessa otillgängliga bergsområden flydde bl.a Zhuang-folket och började terrassera sluttningarna för att kunna odla ris.


De berömda risterrasserna i byn Longji



Ännu har inga risplantor planterats på fälten, det dröjer till mitten av maj

En annan turistattraktion är att åka båt längs Lifloden från Guilin till Yangshuo. Under den ca 4 timmar långa resan så kan man njuta av de underbart vackra sockertoppsbergen. Det är inte svårt att förstå varför den här regionen lockar till sig så många turister....